hjärtklappning

hjärtklappning, ångest, panik, hål i hela mig.
- ni kanske märker att det inte varit någon bra dag för mig.
fick även en tillbaka blick i det "förflutna", drabbades av panik på en gång, sprang praktiskt taget åt det enda hållet som var långt bort. rymma från problemen, bokstavligen.

tre veckor,
fattar ni, det är ingenting. jag har allt man kan ha nu, all panik man kan känna är samlad i min kropp. skönt ändå att höra från någon som själv varit med om det att det är något bra, resan kommer göra gott. jag kommer bli en starkare och mer säker människa.
att jag har tusen saker att göra hela tiden gör ju inte saken bättre (känner mej som en tickande bomb, o jaa, jag vet att jag säger att jag är stressad hela tiden)..


ikväll blir det att ha granbergdejt, sounds good, kan behöva prata ur mej lite faktiskt.
nu återgå till jobbet, där jag inte direkt presterar nu... PANIK!

ARK

jessi fick visum, ett steg närmare usa.
bor hos sterners nu,
trivs som fisken i vattnet, känns som att jag är hemma. de är en del av min familj, något jag saknat enormt mycket sen de flyttade till gävle. nu tar kicki hand om mig och det bästa av allt är att jessica är hemma. känns som år sen vi bara va med varandra, skönt att ha någon att prata med, snacka lite strunt, diskutera kickis blivande karriär som "telefonsvar/vidarekoppling" på laxen. skulle vara bra de.
sov i rättvik igår, åkte dit efter jobbet, marcus mamma bjöd oss på grillbuffé på golfbanan i rättvik, mumsigt. där träffade vi även emma och robin som spelade lite golf, emma kickade ass :)
sen hem till huset och såg Ivan Almighty, hoppades på att den skulle vara bra, men njaaaa, ingen superhöjdare direkt. både jag och evy somnade i soffan så marcus väckte oss båda tror ja. somnade och imorse var det dags att gå upp tidigt eftersom jag hade körlektion kvart i åtta... SUCK... trött som ett as. men bra gick det. hem och sova men så blev ju inte fallet, hamnade framför datorn o laddade ner lite grey's anatomy.
kicki kom hem och lagade mat sen satt vi där allihopa och kollade på tv, innan kicki till slut skjutsade mig till jobbet, och här är jag nu.
seg som ett as, men sen blire promenad med linda och myspys med jessica.

igår var det bara en månad kvar till flytten, nu känns det i magen, huvudet, armarna, benen, ja överallt. nu kan man inte rymma från det något mera. nu måste man leva det. hela mitt liv kommer förändras, är jag redo?
vi kommer stötta varandra och se varandra mogna ännu mer, vi kommer gråta, vi kommer skratta, vi kommer, vi kommer längta hem, vi kommer stundtals vilja åka hem, men vi ska vara starka och klara det här, för det är världens upplevelse, och ofta kommer vi aldrig längta hem, vi kommer ha det underbart. vi är kämpar.

tillsammans.

en sak som påverkar alla..

jag kände inte dig, men det gör ont inombord.
jag lider med dem som var dig nära,
som förlorat en enormt viktig person i sitt liv.
jag finner inte ord.
man kan inte ta något eller någon förgivet,
mina tankar har vandrat fram och tillbaka de här dagarna,
vad ska man säga?
jag kommer hela tiden tillbaka till det jag sa först,
det finns inte ord.
jag hoppas du är på en bättre plats.
jag kände dig inte, men du ska veta att du är saknad av otroligt många.
r.i.p.

varför händer detta?

människor med hela livet framför sig... det är inte rättvist.