Mos och medicin.

Idag var febern högre än innan, kunde inte svälja mitt eget saliv, låg bara och skakade, visste knappt vars jag var. Mamma ringde sjukhuset, vi fick åka dit och träffa en läkare. För första gången på fem dagar så var jag utanför dörren. Kändes sjukt. Väl framme så fick vi reda på att jag måste ta tester, det enda jag tänkte då var; FAAAN. Jag är livrädd för nålar och blod. När sjuksköterskan tog fram nålen höll jag på att dö, med fem miljoner tårar och lite småskrik så var det klart, usch. Sen kom doktorn in och kollade min CP-hals, ställde massa frågor, och kom på att de måste testa mig för körtelfeber, vilket betydde ett till blodprov... Jo, då var det dags för panik igen... Fick ligga där ett tag medan de försökte komma på felet, men de gjorde aldrig de, var i alla fall inte körtelfeber, tur de. Fick höra senare att om jag inte fick i mig något under dagen så skulle ja bli inlagd, inlagd betyder mer nålar och mer blod, tvingade i mig ett glas juice (det första jag fått i mig på hela dagen). Tryckte i mig medicinen jag fått och hoppades kunna få i mig lite mat iaf, efter någon timme fick jag i mig lite mos, efter slocknade jag direkt och vaknade för en liten stund sen. Jag vill kunna äääääääta.

Kommentera här: