Brist på motivation.

Laddade för en joggingtur när jag var på jobbet, men väl hemma så sa motivationen ifrån. Inte sugen alls på att springa ute i all slask och alla vattenpölar, får bli trappmaskinen senare ikväll istället. Träna bör man, annars dör man... Eller nått..

Jag och Anton har precis tryckt köttfärssås och spaghetti här hemma, muuumma. Jag brände mig dock på tungan så nu sitter jag här och har en ömmande och knottrig tunga.. (ni känner igen känslan va?)
M är kvar på jobbet och sliter, var lite mer tempo i butiken idag än vad jag och Chrilla hade uppe hos oss i kiosken. Jag trodde seriöst att vi båda skulle somna stundtals, men vi klarade oss återigen precis på håret. Känns som lugnet före stormen, nästa vecka kommer ju att bli hemsk, jobba dygnet runt i ren panik. Illa illa... Som tur var kommer Mickan hit och sliter med mig, behövligt!

Äsch har inget givande att skriva, nu ska jag skriva ett brev till postbanken och avsluta mitt norska kort ifrån min tid i Oslo för två år sedan, segare än segast.

Maxad strålning.

Här har man gjort iordning brakfrukost åt mannen och vad sker? Han vägrar gå upp ur sängen. Summan av kardemumman är att jag nu sitter här ensam och äter min grapefrukt, försöker att inte bli sen till jobbet (vilket det inte finns en chans i världen att jag blir).

Igår satt vi här som fyra nördar och gjorde inte mycket vettigt. Med en varsin laptop i knät och tvn på, kan jag garantera att vi hade maxad strålning i våran lilla trea.Till min förvåning så var grabbarna riktigt duktiga på att hålla rent omkring sig, fram tills jag gick upp i morse och möttes av ett mindre bombnedslag a la Ludvig (i ett nötskal). Har dock plockat undan lite nu så att det inte ser hemskt ut, känns som det blir städning på schemat när jag kommer hem ifrån jobbet idag, underbart, verkligen underbart. NOT.

Äsch, mycket rabbel på mig nu. Ska öka tempot! Morrn morrn!

Grabblyan.

Fullspäckad dag i slowmotiontempo. Väcktes av att Anton bankade på dörren kl07,15, M hade försovit sig igen och grabbarna fick dra till jobbet i panik. Jag däremot började ju inte riktigt så tidigt som dem, så jag passade på att plocka undan efter grabbarna (de kan inte riktigt konsten att hålla rent omkring sig). Väl på jobbet var det dött, riktigt dött. Satt och skrev en massa listor, lyssnade på topp-10 ifrån 1970 och försökte att inte somna. Jag klarade mig med bara några få sömnblinkningar.

När klockan slog fem så drog jag hem, surrade lite med Ludde och drog ut och sprang 30min, avslutade med 20min trappmaskin och lite styrke. Nu kan man pusta ut och känna sig lite duktig, dagens träning avklarad.

Ikväll vankas det ryggbiff, sallad (pommes för killarna), Halv åtta hos mig, Familjen Annorlunda och kanske en avslutande film.


En trött Lady