äntligen är han hemma!

johan, en räddare i nöden.

 
Japps, då var det dags att ge smilbanden lite kramp. Johan är svårslagen!
 

skärpning.



 
Skrev ett riktigt mupp-inlägg tidigare som jag fick lov att ta bort då jag inte riktigt kände igen mig själv. Varför denna depp och negativitet? Jag verkar ha kommit i någon typ av "jag är en värdelös mamma"-fas. Ifrågasätter mig själv konstant och inbillar mig stundtals att pojkarna inte tycker om mig. Löjligt, jag vet. Men ibland tar den där osäkerheten över när jag har en dålig dag, är utmattad eller bara lägger ner alldeles för mycket tid på att tänka och analysera. Jag är en analyserare. Inte bra.
 
Nu har jag i alla fall hällt i mig 4 koppar kaffe, lyssnat på lite peppande musik och fått höra stöttande ord av fina människor som ställer upp när munnen pekar neråt lite väl mycket. Nu är det glada miner som gäller!