u r not lost, u r here.

Dagen har varit ett enda stort dimmigt moln. Jag har varit totalt förstörd. Trött. Markus har varit i Norge och jobbat och som alltid när jag sover ensam med pojkarna så sätter någon typ av oro in. Jag ligger och lyssnar efter ljud, lyssnar efter deras andetag, rörelser. Ja, allt man kan lyssna efter. Lyckades somna kl1 och exakt en timme senare så valde Theodore att hålla föredrag med sina "bapa-mapa-ba"-ljud som han har fått någon förkärlek till. Hipp som happ så väljer Liam att joina honom i pratandet. Behöver jag säga att vågen av frustration som vällde över mig var enorm?

Lyckades få Liam att slockna hyfsat fort igen. Theodore då? Han var en annan femma. Han ville pilla mamma i näsan, klösa ur henne ögonen och rulla runt på en och samma gång. Oh lord. Jag lyckades charma till mig 3h's sömn av John Blund. Behöver jag säga att 3h inte är tillräckligt för att orka med två små vildingar och en hund? Det finns säkert några själar där ute som tycker att jag gnäller onödigt mycket, och det får ni tycka:) Jag behöver i alla fall fler timmar.

Så vad ville jag ha sagt med det här inlägget egentlligen? 1.Att jag varit omänskligt trött. 2.Anledningen till varför bloggen är mindre rolig just nu. 3.Kändes gött att skriva ur sig lite denna iskalla söndagskväll.
1 F:

skriven

Ja Amanda ska hit så ni kan ta sällis :)

2 Linnea:

skriven

Du anar inte vad befriande det är att läsa din blogg. Din ärliga blogg! Är så trött på föräldrar som pratar "himelriket" utåt om hur det är att ha barn, klart vi älskar våra barn, men varje dag är inte en dans på rosor. Tack för en ärlig blogg med mycket kärlek! Kram Linnea

3 Anonym:

skriven

Åhh Gud ad jag känner igen mig den dära jävla oron! Hemskt är det. Fan vad jag önskar att jag hade damma lugn när jag var ensam som när A är hemma. Kryper barna än?

Kommentera här: