över för den här gången.


Snart kommer Markus hem till huset i Sälen efter att ha jobbat som en tok hela helgen. Han är trött av allt jobbande och lite sömn. Jag är trött av att låtsas ha 8 armar och stoja runt, leka, jaga och sköta allt som har med två vilda barn att göra. Men, när han kommer hem då ska vi äta oxfilé, dricka rödvin och mysa ner oss i soffan. Få lite tid för varandra. Behövligt. Allt för sällan tar vi oss tiden att bara vara vi, Markus och Maria, utan att vara mamma och pappa. Innan vi fick barn så tog man tiden tillsammans för givet nu är det det sista jag gör. Imorgon styr vi kosan mot Mora igen. Två dagar får vi tillsammans hemma innan han far tillbaka igen. Vi får göra det kort och intensivt. Kramkalas och prata ikapp deluxe.

Annars har vi haft bra dagar här i fjällen. Solen har verkligen haft lekstuga, och jag har försökt att suga i mig så mycket D-vitamin som möjligt. Vore det helt fel att önska sig lite varmare temp. också? Gärna lite mer vårkänsla. Jag beställer det nu och hoppas att någon vädergud lyssnar. Tack.

Nej nu ringer mat-klockan, måste hugga tänderna i en blodig köttbit!

Ps. Visst blev bilden på mig och Theodore ganska så bra? Jag gillar inte det där med kort på samma sätt längre. Jag ser inte ut som mig själv längre, är "mammig", sliten, sladdrig och rynkig. Man tog mycket för givet innan barnen, utstrålning och att vara fotogenic finns med bland alla dessa saker. På tal om ingenting. Ds.

solskensdagar.

nytt halsband till dorpan.