Trotsen.

Trotsen. Vad ska hag säga? Vissa dagar har jag ork att stå emot att de slåss, puttas, slänger saker, skriker, gråter hysterisk, lägger sig raklånga på golvet i ren hysteri och brinner av så fort de inte får som de vill. Och vissa dagar vill jag helst lägga mig i fosterställning och gråta i ren panik och frustration. Jag har sedan jag fick pojkarna utvecklat ett tålamod som jag inte trodde var möjligt att besitta, men även det står inte emot detta. Det spelar ingen roll hur lugn och pedagogisk man är när de två, ursäkta ordvalet, terroristerna sätter igång. Jag känner mig maktlös, frustrerad och för att inte tala om TRÖTT. Vissa dagar väljer trotsen att ta semester och det känns som sjunde himlen, crash boom bang, säger det sen och jag blir alldeles yr i huvudet av alla tankar som far runt om hur jag ska hantera det. Är det någon som känner igen sig? Har tips? Hur länge håller det här i sig egentligen? Min moster som har två pojkar med 10månders mellanrum sa en gång att allt blir enklare efter att de har blivit 5-6år.. Oh lord.. Bara 3år kvar..

För övrigt funderar jag skarpt på att testa hemorojdkräm för påsar under ögonen då min ena väldigt bestämda son fick ett hysteriskt "jagliggerbarahärochskrikerochslåssförattliamliggerbredvidmamma"-anfall 03:30-04:15. Svartsjuka i sitt esse. Dock verkar det bara vara jag som märkte av den hysteriska delen av det. Markus sussade sött och Liam låg snällt under täcket och förklarade för mig att Theodore var lite arg och ledsen. No shit. Efter många om och men, lugn och sansad lyckades jag få honom att somna om, då var det Liams tur att räkna nappar och åla sig i sängen. Så. Funkar krämen?

Nog om detta, kaffet kallar på mig. Ber om ursäkt för svammel och sånt.
/tröttare kan ingen vara...

Slå mig hårt i ansiktet.

Packningen inför Stockholm är i full gång, samtidigt som det ska pluggas och donas under tiden. Multitasking är lite utav min grej just nu känner jag. Kickson ska flytta till de andra brudarna och jag tar på mig rollen som assistent och kör dit henne och hennes 118 tillhörigheter. Känns lite som en winwin för min del. Jag får egentid i bilen några timmar innan Kicki plockas upp, vilket innebär att jag får sjunga hur högt och falskt som helst utan att någon behöver höra och jag får även en möjlighet att få en dos av alla tjejerna ännu en helg. Först ska dock ett seminarium avverkas och jag måste erkänna att jag inte direkt är förberedd på vad som ska komma. Men men. Ett senare problem. Nu ska jag läsa vidare och lyssna på Thomas Stenströms Håkan-liknande stämma. 
 
 

dagens smilbandshöjare.

När solen skiner, humöret är på topp och energin flödar sätter man på denna och allt känns ÄNNU bättre. Mer musik åt folket!