Kortvasan.

Jahapp. Igår klickade man i pjäxorna i skidorna och slafsade sig fram i tre mil. Det var ett gäng nervösa tjejer som pallrade sig upp till Oxberg på morgonkvisten. Med väder som inte var att hurra över så blev nervositeten några snäpp högre än vad det hade varit vid -5 och solsken. Men det var bara att försöka ta sig hem till Mora igen, via en bana utan spår.. Oh herreminje.. Första 1,1milen gick det i slowmotion då det verkligen inte fanns några spår alls utan det var en enda slask-sörja som täckte banan. Efter Hökberg fanns det lite spår ibland, jag betonar ibland. Kände mig dock ganska så pigg hela vägen och började under sista milen att tänka hur det kommer att vara att åka nästa år. Kom till slut i mål efter 3h 15min. Inte en speciellt bra tid, men med tanke på att vi åkte i trettonde ledet utan spår så är jag jättenöjd. Nu kan det bara bli bättre förhållanden och gå bättre.

Dagens status då? Inte speciellt ont i kroppen, endast min ena stortå som ömmar. Det tänker jag fira med tårta då det inte blev något sånt igår. Var ju minst sagt en annorlunda födelsedag.

Nej nu är det barnprogram och kaffe som gäller. God morgon!

Lundstigen, bara en dag bort!

Snart fredag, snart får vi nycklarna. Gha! Tänk att tiden har gått så fort, känns som att det var nyss vi bestämde oss för att bygga nytt. Fredag!

Glädjande nyheter!

Hetsen inför Kortvasan är ett faktum då jag i två dagar har stakat mig fram i spåren. Enbart stakat. Spåren har varit rent ut sagt katastrofala vilket får en att bli lite smått nervös inför fredagen. Men det är bara att kriga på. Bara några fjuttiga dagar kvar nu, heja heja!

För övrigt så fick vi ett glädjande samtal idag, huset besiktades idag och på fredag får vi nycklarna! Perfekt födelsedagspresent! Nu måste vi ta tag i oss själva och börja packa. Mindre skoj.

Nu ska jag göra lite nytta här hemma. Hoppas att ni får en trevlig kväll.