.......

En veckas tystnad här på bloggen då orden som snurrar runt i mitt huvud inte går att skriva, känslorna som gör att kroppen ömmar inte försvinner och bristen på svar på mina frågor gör mig stundom arg och stundom ledsen. För en vecka sedan gick en familjemedlem bort.. En människa som skänkt oss så mycket av allt. Extra allt. Vi alla sörjer och försöker ta en dag i taget. Det är dock inte alltid så lätt. Jag är otroligt rörd av alla er som hört av er och visat ert deltagande.

Nu är vi installerade i nya huset, pojkarna är hemma från Skåne och vi kan återgå till våra vardagsrutiner. Kanske hinner vi nu tänka och förstå vad det verkligen är som hänt?

.......

Livet kan vända så otroligt fort. Ta hand om varandra, visa kärlek varje dag.

Vi fann lugnet.

I morse när jag vaknade så hade en manlig förkylning kommit på besök. Dödstankar och ovilja att kliva upp ur sängen resulterade i att mannen inte hade något annat val än att ge mig sovmorgon. När jag inte fick sova längre tog vi återigen tag i flytten, tills vi insåg att vi behövde åka och hitta ett lugn. Markus guidade oss långt in i skogen och plötsligt fann vi det, lugnet. Lapade sol, kastade sten och gav bilen en storstädning invändigt. Nu har dock musten runnit ur mig, är slutkörd. Nu blir det hockey och kramkalas resten av dagen.

Höpp höpp!