Mormor på besök.


Kortvasan och 28 jordsnurr.

Åter till vardagen. Måndag igen och den senaste skidhetsen lämnas bakom mig. I fredags åkte jag som sagt Kortvasan och satan i gatan så roligt det var. Nerverna satte klorna i mig på morgonen men så fort startfållan gick upp var det som att hornen sköts ut och det fanns bara en sak i sikte, målet. Jag lyckades få ett bra flyt i åkningen och det gick mycket snabbare än vad jag hade trott och räknat med. 2h 24min senare var jag i mål, utmattad men med ett leende på läpparna. Efter en lördag då vi tjejer firade både lopp och det faktum att jag numera är 28år ung så känner jag nu att skidsuget har kommit igång igen. Nästa år funderar jag på att åka både Kortvasan och Halvvasan. Självklart ska det siktas på att slå årets tid. Så roligt att ha något att träna för, något som triggar en att gå steget längre och pusha sig själv tills man tror att man ska krevera. Älskar´t.

Laddning.


26/2. Fredag. Vinter. Vasaloppsveckan startar. Jag ska snart bege mig hemifrån för att åka till starten i Oxberg. Jag är nervös, vilket känns ganska så löjligt. Men så är det. Jag vet precis hur det kommer att vara. Jag kommer pirra, stissa och vara nervig på en galet hög nivå fram tills starten går, och där kommer allt plötsligt försvinna och vinnarskallen kommer att slås på. Inte för att det är tal om att vinna, men jag vill gärna slå mig själv och tja.. svärmor. 
 
Nej nu vill pojkarna ha skidfrukost så att de orkar heja på mig. Wish me luck!