Fredagskänslan är här.

Vi längtar efter sommar, sol och värme.
 
Vasaloppsveckan är i full gång, solen skiner och jag fick sluta flera timmar tidigare idag då vi hade så få barn på förskolan. Jag känner verkligen en rejäl dos fredagskänsla. Solskenet bidrar till pepp och en längtan om varmare tider. Denna känsla toppas även av att svärmor är här och donar lite (läs: städar). Guld värt! Medan M jobbar så ska jag och grabbarna nu ladda för fredagsmys och helg. Ska hinna med en massa skoj. Perfekt.

23/2.17.

Aloha! En annan har haft fullt upp den senaste tiden, så bloggen har totalt glömts bort. Men. Nu sitter jag här med en stund över och tänkte klinka ner några meningar till er som faktiskt klickar er in här.
 
Jag har lämnat skolan helt och hållet bakom mig. Jag klarade examensarbetet och därmed utbildningen, vilket har lett till att jag sedan en månad tillbaka titulerar mig som förskollärare. Tre dagar efter inlämningen av examensarbetet började jag arbeta på en förskola här i kommunen. Att börja arbeta har minst sagt varit en omställning. Från att först vara sjukskriven under graviditeten, mammaledig och sedan 3,5års studier innan jag klev in i arbetslivet igen, innebär att jag inte har jobbat på ca. 6år(!!!!!). Och att just jobba, jag älskar det! Jag kommer hem till M varje dag nu och poängterar att jag plötsligt känner mig vuxen och kompetent. Jag ansvarar för saker, jag kan saker, jag träffar en massa fantastiska människor, jag förmedlar och lär ut saker. Jag gör något! När man enbart har haft rollen som mamma (ja nästan i alla fall) så har viljan att få göra och vara något mer varit väldigt stark de senaste åren. Nu får jag äntligen göra det. Visst har arbetslivet och just detta yrke sina fördelar och nackdelar. Men satan vad roligt det är majoriteten av tiden.
På grund av att jag har börjat jobba så har även M fått lov att ta ett större ansvar både när det gäller barn och hem, vilket är bra för oss båda. Det finns nu en större förståelse från bådas sidor då det gäller vardagsgnabbet och vi samarbetar för att få livspusslet att gå ihop. Detta var något som jag var otroligt nervös över månaderna innan skolans avslut. Men hittills har det gått jättebra. Peppar-peppar!
 
Bröllopsplanerna då? Jag måste erkänna att det har gått lite framåt, men inte direkt några elefantkliv. Jag har helt ärligt inte haft tid eller ork. Jag är och kommer förbli en såndär person som fixar saker och ting i sista sekund. Det är då min hjärna är som mest effektiv. Som tur är så har jag en drös människor i min närhet  som har koll på läget och hjälper till. Kanske jag ska lämna över allt till dem och bara infinna mig i kyrkan på bröllopsdagen? Värt att tänka på...
 
Nu måste jag dock stänga ner datorn och ta tag i en massa måsten. Vasaloppsveckan startar imorgon vilket innebär att M kommer att jobba i princip dygnet runt och jag kommer få hålla i alla trådarna. Så nu ska jag vara effektiv innan det är dags för en date med JB. Klockan ringer 05:30 imorgon. En av de där nackdelarna som jag nämnde. En annan är sjukt seg på morgonen och har ett minst sagt ofantastiskt morgonhumör.

Tummen upp eller ner.

Dagarna går i ett. Examensarbetet går sakta men säkert framåt, och i samma takt går även förvirringen. Är i ett stadie där jag vette sjutton vad jag håller på med. En sak är i alla fall bra och det är att framtiden verkar se väldigt ljus ut just nu. Det var länge sedan jag kände mig stolt över mig själv, men just nu är jag galet stolt över vad jag kan åstakomma på egen hand, bara genom att vara jag. 
 
Förutom skolan så läggs tiden på grabbarna bus, träning och just i detta nu  planering inför kommande helgen i Stockholm. Jag, Kicki och Matilda ska dricka bubbel och prova bröllopsklänningar. Gha, läskigt! Eller jag ska prova klänningar och de ska få agera stöd, visa tummen upp eller ner samtidigt som de sippar på något gott. Vi får se om det blir en traditionell bakelse a la 80-tal (haha) eller om jag hittar en klänning som skriker mitt namn. Hur som, spännande, läskigt och galet roligt.